Surrogatföräldrar för en stund
Inatt strax innan tre började det bli liv i lådan och Molly sprang jamande i skytteltrafik mellan vår säng och lådan. Det verkade som om hon ville ha hjälp med något...
Ungarna har börjat sträcka sig upp och krafsa på väggarna så dagen då de lyckas ta sig ut börjar definitivt närma sig. Kanske var hon orolig för att någon rymt? Med alla ungarna räknade försökte vi ändå sova för att se om Molly lugnade sig och kanske hoppade in för att ge de små lite di.
En stund senare blev det lite lugnare och Molly kröp, sin vana trogen, in under vårt täcke i sängen. Men något var annorlunda... mycket vassare klor och mycket intensivare krafsande...
Molly hade för första gången valt att flytta en av ungarna från lådan, det var minstingen "lilla blå" som fått åka med mamma till vår säng.
Molly fortsatte med sitt lite oroliga jamande och slutade inte förrän vi flyttat alla ungarna till sängen. Med alla ungarna tryggt mellan oss i sängen lade sig Molly att sova under täcket men på behörigt avstånd från ungarna.
Hon verkade vilja ha lite avlastning från dem...
