katten molly

Älskade små katter när ni kom till världen grät jag av lycka och när ni nu lämnar oss gråter jag av sorg. Men inte för att jag tror att ni kommer att få det sämre utan för att jag inte kommer att kunna kela, busa mysa och bara sitta och titta på er när ni leker. I går försvann först Thetis till söta Sofie och jag vet av hela mitt hjärta att Thetis och Poseidon som också blev hämtad igår kommer att få det jätte bra.

Triton åkte för en timme och trettio minuter sedan och jag gråter fortfarande. Kunde inte föreställa mig hur jobbigt det skulle bli att lämna ifrån sig fem kattungar. Det gör så ont i hjärtat av sorg då jag vet att jag aldrig får träffa dem igen. Jag har på de tolv veckor som gått kommit att älska alla så mycket att jag redan nu vill be om ursäkt till de stackars ägarna som ska hämta dem själva hemma hos mig. Jag vill förbereda er på att jag inte kan dölja mina känsor utan ni kommer troligtvis få se mig "fulgråta". Och om jag vägrar att släppa ifrån mig katten går det bra att bända loss den med våld då jag inte kommer att lämna ifrån mig dem genom att ni ber snällt. Om det finns personer som inte vet vad fulgråt är ska jag tala om det. Fulgråt är när en person gråter med alla sinnen, kroppen skakar, tårarna rinner, näsan rinner, snörvlar högt och ingen förstår vad man säger. Önskar att jag kunde gråta som man gör på gammal film, en ensam liten tår som vacker rinner ner ensam på ena kinden...inge snörvel och snor som rinner.
Usch och fy för farväl!