Full fart i lådan
Ungarna börjar bli alltmer mobila nu och ofta hörs ett ivrigt krafsande och jamande från lådan.
Där inne pågår brottningsmatcher och annan mer eller mindre koordinerad akrobatik.
Det är en fascinerade syn som möter när locket lyfts...
Där inne pågår brottningsmatcher och annan mer eller mindre koordinerad akrobatik.
Det är en fascinerade syn som möter när locket lyfts...
Viktutveckling graf tom 2010-12-30
Trehektosgänget!
Nu har alla passerat 300 gram.
Utbrytar(k)ungen
Chokladhanen nr 4 är första ungen att lyckas klättra ur lådan, som tur är hade han en mjuk fårskinnsfäll att landa i. Och han var märkbart stolt över att ha lyckats...
En provisorisk inhängad fick ordnas i en hast i morse, så får vi konstruera något mer estetiskt tilltalande ikväll.
Viktutveckling graf tom 2010-12-27
Gruppfotografering 18 dagar
18-dagarsfotografering nr 5
18-dagarsfotografering nr 4
18-dagarsfotografering nr 3
18-dagarsfotografering nr 2
18-dagarfotografering nr 1
Surrogatföräldrar för en stund
Inatt strax innan tre började det bli liv i lådan och Molly sprang jamande i skytteltrafik mellan vår säng och lådan. Det verkade som om hon ville ha hjälp med något...
Ungarna har börjat sträcka sig upp och krafsa på väggarna så dagen då de lyckas ta sig ut börjar definitivt närma sig. Kanske var hon orolig för att någon rymt? Med alla ungarna räknade försökte vi ändå sova för att se om Molly lugnade sig och kanske hoppade in för att ge de små lite di.
En stund senare blev det lite lugnare och Molly kröp, sin vana trogen, in under vårt täcke i sängen. Men något var annorlunda... mycket vassare klor och mycket intensivare krafsande...
Molly hade för första gången valt att flytta en av ungarna från lådan, det var minstingen "lilla blå" som fått åka med mamma till vår säng.
Molly fortsatte med sitt lite oroliga jamande och slutade inte förrän vi flyttat alla ungarna till sängen. Med alla ungarna tryggt mellan oss i sängen lade sig Molly att sova under täcket men på behörigt avstånd från ungarna.
Hon verkade vilja ha lite avlastning från dem...
Think outside the box!
Första utflykten utanför lådan...
Dax för kvällsmat
Viktutveckling graf tom 23 december
Nu börjar vi närma oss 300-gramsvallen!
Lite off topic men...
... Leo har kommit lite i skuggan av det nya gänget som flyttat in.
Han och Molly fräser åt varandra när vi försöker sammanföra dem men egentligen är den spottande fräsande killen en riktig mjukis...
Han och Molly fräser åt varandra när vi försöker sammanföra dem men egentligen är den spottande fräsande killen en riktig mjukis...
13 dagar gamla tassar vi omkring...
Viktutveckling graf tom 101220
Lilla blå i närgången stilstudie
Nu har vi börjat prova våra ben...
Elva dagar gamla har de små ulltussarna börjat stappla omkring i lådan på ostadiga ben.
Det varar ett par steg innan tyngdlagen gör sig påmind och promenaden slutar i en krashlandning i fårskinnsfällen.
Här vilar hela gänget i mamma Mollys sovring.
Det varar ett par steg innan tyngdlagen gör sig påmind och promenaden slutar i en krashlandning i fårskinnsfällen.
Här vilar hela gänget i mamma Mollys sovring.
Total avkoppling och hög mysfaktor
när ungarna skedar och snoozar varandra i örat...
då får mamma Molly passa på att vila...
och ta hand om sig själv...
Idag verkar alla fått dia ordentligt
Molly har haft mera ro att ligga kvar i lådan hos ungarna.
Lugnt och fridfullt...
sedan igår har de börjat lyfta huvudet, som för att se sig omkring och deras ansikten börjar bli mer "kattlika"
Lugnt och fridfullt...
sedan igår har de börjat lyfta huvudet, som för att se sig omkring och deras ansikten börjar bli mer "kattlika"
Extra invägning
Nummer 3 och 5 har vi haft lite extra koll på vissa dagar och utöver morgonvägningen gjort en mellanvägning på dagen...
Här är det nummer 3 som ligger i vågskålen
Och här är vi klara och på väg tillbaka till mamma Molly och syskonen
...sedan är det "lilla blå"s tur...
Här är det nummer 3 som ligger i vågskålen
Och här är vi klara och på väg tillbaka till mamma Molly och syskonen
...sedan är det "lilla blå"s tur...
Niodagarsfotografering No 5
Niodagarsfotografering No 4
Även den här lilla killen har öppnat båda sina ögon nu...
Niodagarsfotografering No 3
Nu har han öppnat båda ögonen!
Niodagarsfotografering No 2
Niodagarsfotografering no 1
Viktgraf på önskemål av siffernörden...
Vi tyckte oss ana en något sämre viktutveckling igår (16:e) och började fundera på om Molly åt tillräckligt så att hon kan ge ungarna di i den omfattning de kräver. Hon är väldigt smal och alla våra försök att smyga in lite extra kalorier i form av grädde tillsammans med äggula eller kattmat har nobbats...
Men igår provade vi att blöta upp hennes torrfoder med ljummet vatten för att det skulle slinka ner lite extra när hon väl ger sig tid att äta och det verkade gå hem. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig...
Alla ulltussarna firar sex dagar!
Små ulliga charmtroll som nu börjat smygtitta lite med sina plirande ögon.
Nummer fem, sex dagars ålder
"lilla blå" som bara vägde 72 gram vid födseln har nu, sex dagar senare, mer än dubblat sin vikt och väger nu 149 gram och har öppnat båda ögonen!
Nummer fyra, sex dagar gammal
Båda killarna har nöjt sig med att öppna ett öga...
Nummer tre, sex dagar gammal
Han har börjat öppna ena ögat och ser nästan ut som en boxare som fått ena ögat igenmurat :)
Trots att han bara ökade 4 gram första dygnet har han nu "ätit" ikapp och har på sex dagar ökat från 85 gram till 154 gram.
Andra ungen sex dagar gammal
Även om det inte syns på bilden har även hon börjat öppna båda ögonen.
Första ungen, sex dagar gammal
Hon har börjat öppna båda ögonen!
Här är hela gänget...
... och en stolt mamma ger sina unga di...
Den lilla minsta är definitivt blå, men de övriga fyra är lite osäkert om de blir lila eller choklad.
Förlossningsarbete
Efterhand som Lotte assisterade Molly i själva förlossningsarbetet hjälpte Angelica till att torka de små nykomlingarna torra.
Det verkar som om Angelica fallit för de små oemotståndliga ulltussarna...
...men Leo var inte helt överens med övriga om att de var oemotståndliga...
Sist och minst föddes nr 5 kl 12.28
En liten blå hona kom sist och verkade till en början slö och livlös men Molly lyckades få liv i henne med hjälp av Lotte och Angelica. En liten pytta på bara 72 gram.
Kattunge nr 4 föddes kl 12.02
Ytterligare en kille som vägde 90 gram
Den tredje föddes kl 11.35
En liten kille som vägde 85 gram
Nummer två föddes kl 11.22
Även detta en hona som vägde 96 gram
Första kattungen född kl 11.12
En hona som vägde 96 gram som kom till världen med stor dramatik eftersom hon valde att anlända med bakdelen först. Det tog en liten stund innan Molly lyckades krysta ut hennes huvud men hon var pigg och med normal färg så hon hade inte fått syrebrist. Vilken tur!
Väntans tider...
Vi hade gått och vaktat Molly i fem dagar för att vara helt säkra på att inte missa något tecken på att något var på gång.
Lotte hade berättat att Hilda, Mollys mamma, tydligt visat att hon inte ville bli lämnad ensam när hon började närma sig nedkomst.
Vi blev nog lite överängsliga och övertolkade hennes beteende ett antal gånger.
En natt vid tre-tiden satt vi sängen och tittade på Molly som precis väckt Angelica med ett högljutt spinnande. Vi kokade lite te för att vi inte skulle somna men det enda som hände var att Molly somnade belåten till följd av all uppmärksamhet...
Det kunde inte bli tydligare än så!!!
På morgonen på onsdagen den 8:e december, precis när Irene, frivillig kattvakt för dagen, kommit började Molly jama högt och följa efter både mig, Irene och Leo. Jamande knuffade hon på Leo, tassade runt oss alla tre och var inte nöjd förrän vi började röra oss mot den flyttlåda som förberetts för henne.
Hon hade inte visat något större intresse för flyttlådan tidigare men nu kastade hon sig in och började försöka finna en bekväm liggställning.
Om någon av oss tre bisittare lämnade hennes synfält började hon leta med blicken och jama som för att kalla oss tillbaka.
Många katter går undan när det är dags för ungar men den översociala burman vill ha sällskap i alla lägen.
En av anledningarna till att vi förälskat oss i just burmor.
Lotte hade berättat att Hilda, Mollys mamma, tydligt visat att hon inte ville bli lämnad ensam när hon började närma sig nedkomst.
Vi blev nog lite överängsliga och övertolkade hennes beteende ett antal gånger.
En natt vid tre-tiden satt vi sängen och tittade på Molly som precis väckt Angelica med ett högljutt spinnande. Vi kokade lite te för att vi inte skulle somna men det enda som hände var att Molly somnade belåten till följd av all uppmärksamhet...
Det kunde inte bli tydligare än så!!!
På morgonen på onsdagen den 8:e december, precis när Irene, frivillig kattvakt för dagen, kommit började Molly jama högt och följa efter både mig, Irene och Leo. Jamande knuffade hon på Leo, tassade runt oss alla tre och var inte nöjd förrän vi började röra oss mot den flyttlåda som förberetts för henne.
Hon hade inte visat något större intresse för flyttlådan tidigare men nu kastade hon sig in och började försöka finna en bekväm liggställning.
Om någon av oss tre bisittare lämnade hennes synfält började hon leta med blicken och jama som för att kalla oss tillbaka.
Många katter går undan när det är dags för ungar men den översociala burman vill ha sällskap i alla lägen.
En av anledningarna till att vi förälskat oss i just burmor.
