katten molly

Vi hade gått och vaktat Molly i fem dagar för att vara helt säkra på att inte missa något tecken på att något var på gång.
Lotte hade berättat att Hilda, Mollys mamma, tydligt visat att hon inte ville bli lämnad ensam när hon började närma sig nedkomst.
Vi blev nog lite överängsliga och övertolkade hennes beteende ett antal gånger.
En natt vid tre-tiden satt vi sängen och tittade på Molly som precis väckt Angelica med ett högljutt spinnande. Vi kokade lite te för att vi inte skulle somna men det enda som hände var att Molly somnade belåten till följd av all uppmärksamhet...

Det kunde inte bli tydligare än så!!!
På morgonen på onsdagen den 8:e december, precis när Irene, frivillig kattvakt för dagen, kommit började Molly jama högt och följa efter både mig, Irene och Leo. Jamande knuffade hon på Leo, tassade runt oss alla tre och var inte nöjd förrän vi började röra oss mot den flyttlåda som förberetts för henne.
Hon hade inte visat något större intresse för flyttlådan tidigare men nu kastade hon sig in och började försöka finna en bekväm liggställning.
Om någon av oss tre bisittare lämnade hennes synfält började hon leta med blicken och jama som för att kalla oss tillbaka.

Många katter går undan när det är dags för ungar men den översociala burman vill ha sällskap i alla lägen.
En av anledningarna till att vi förälskat oss i just burmor.