Gruppfotografering 18 dagar










Surrogatföräldrar för en stund

Inatt strax innan tre började det bli liv i lådan och Molly sprang jamande i skytteltrafik mellan vår säng och lådan. Det verkade som om hon ville ha hjälp med något...
Ungarna har börjat sträcka sig upp och krafsa på väggarna så dagen då de lyckas ta sig ut börjar definitivt närma sig. Kanske var hon orolig för att någon rymt? Med alla ungarna räknade försökte vi ändå sova för att se om Molly lugnade sig och kanske hoppade in för att ge de små lite di.
En stund senare blev det lite lugnare och Molly kröp, sin vana trogen, in under vårt täcke i sängen. Men något var annorlunda... mycket vassare klor och mycket intensivare krafsande...
Molly hade för första gången valt att flytta en av ungarna från lådan, det var minstingen "lilla blå" som fått åka med mamma till vår säng.
Molly fortsatte med sitt lite oroliga jamande och slutade inte förrän vi flyttat alla ungarna till sängen. Med alla ungarna tryggt mellan oss i sängen lade sig Molly att sova under täcket men på behörigt avstånd från ungarna.
Hon verkade vilja ha lite avlastning från dem...


Think outside the box!

Första utflykten utanför lådan...


Dax för kvällsmat


13 dagar gamla tassar vi omkring...


Nu har vi börjat prova våra ben...

Elva dagar gamla har de små ulltussarna börjat stappla omkring i lådan på ostadiga ben.
Det varar ett par steg innan tyngdlagen gör sig påmind och promenaden slutar i en krashlandning i fårskinnsfällen.
Här vilar hela gänget i mamma Mollys sovring.


Total avkoppling och hög mysfaktor


när ungarna skedar och snoozar varandra i örat...

då får mamma Molly passa på att vila...


och ta hand om sig själv...



Idag verkar alla fått dia ordentligt

Molly har haft mera ro att ligga kvar i lådan hos ungarna.
Lugnt och fridfullt...



sedan igår har de börjat lyfta huvudet, som för att se sig omkring och deras ansikten börjar bli mer "kattlika"

Extra invägning

Nummer 3 och 5 har vi haft lite extra koll på vissa dagar och utöver morgonvägningen gjort en mellanvägning på dagen...

Här är det nummer 3 som ligger i vågskålen


Och här är vi klara och på väg tillbaka till mamma Molly och syskonen


...sedan är det "lilla blå"s tur...

Alla ulltussarna firar sex dagar!



Små ulliga charmtroll som nu börjat smygtitta lite med sina plirande ögon.

Här är hela gänget...



... och en stolt mamma ger sina unga di...



Den lilla minsta är definitivt blå, men de övriga fyra är lite osäkert om de blir lila eller choklad.

Förlossningsarbete

Efterhand som Lotte assisterade Molly i själva förlossningsarbetet hjälpte Angelica till att torka de små nykomlingarna torra.


Det verkar som om Angelica fallit för de små oemotståndliga ulltussarna...



...men Leo var inte helt överens med övriga om att de var oemotståndliga...


Väntans tider...

Vi hade gått och vaktat Molly i fem dagar för att vara helt säkra på att inte missa något tecken på att något var på gång.
Lotte hade berättat att Hilda, Mollys mamma, tydligt visat att hon inte ville bli lämnad ensam när hon började närma sig nedkomst.
Vi blev nog lite överängsliga och övertolkade hennes beteende ett antal gånger.
En natt vid tre-tiden satt vi sängen och tittade på Molly som precis väckt Angelica med ett högljutt spinnande. Vi kokade lite te för att vi inte skulle somna men det enda som hände var att Molly somnade belåten till följd av all uppmärksamhet...

Det kunde inte bli tydligare än så!!!
På morgonen på onsdagen den 8:e december, precis när Irene, frivillig kattvakt för dagen, kommit började Molly jama högt och följa efter både mig, Irene och Leo. Jamande knuffade hon på Leo, tassade runt oss alla tre och var inte nöjd förrän vi började röra oss mot den flyttlåda som förberetts för henne.
Hon hade inte visat något större intresse för flyttlådan tidigare men nu kastade hon sig in och började försöka finna en bekväm liggställning.
Om någon av oss tre bisittare lämnade hennes synfält började hon leta med blicken och jama som för att kalla oss tillbaka.

Många katter går undan när det är dags för ungar men den översociala burman vill ha sällskap i alla lägen.
En av anledningarna till att vi förälskat oss i just burmor.

Nyare inlägg
RSS 2.0